Påskdagen idag. Vi firar att Jesus uppstod från det döda. Just denna påskdag vaknade jag till nyheten att min cancerkämpandevän i norr dött under natten. Känslorna har varit blandade. Sorg, lättnad, tacksamhet och hopp. När vi repade inför gudstjänsten och sjöng om att Jesus lever och om att prisa Gud i evighet grät jag. Hon är där nu, i himlen. Hon får sjunga med änglarna. Och vi får lita till hoppet. Hoppet om att få ses igen, och om att möta Jesus – ansikte mot ansikte.
Ursprungsplanen var att åka till vännen idag – direkt efter gudstjänsten. Det hade varit försent. Tack och lov skyndade vi upp i torsdags direkt efter jobb och hann träffas och få en fin stund tillsammans. Tack Gud för det!
Vi fick också en riktigt fin avslutningsgudstjänst på påskkonferensen idag. Jag klamrade mig fast vid hoppet i sångerna. Sjöng från hjärtat. Fick också lyssna till en poddpredikan varvat med sånger – allt av paret David och Samantha Davage. Gripande, tröstfullt och hoppingivande. Tack Gud för det också.
Det finns hopp. Mitt i stormen finns det hopp.
gellabella.wordpress.com 
Det är alltid jobbigt när nära vänner dör. Men det är naturligt att sörja och vara ledsen. Men för din väninna är lidandet slut. Kram
🩷