Norrtur och påskkonferens

I torsdags blev det ännu en tur norrut till vår vän som kämpar mot skitcancer. Vi skyndade oss i väg direkt efter jobbet när vi hörde att läget försämrades snabbt. I onsdags blev hon inlagd på palliativ avdelning då det inte går att ge henne den vård hon behöver i sin lägenhet med assistenter. Hon hade just fått flytta tillbaka till lägenheten efter en tid på sjukhus på grund av ytterligare sjukdom följt av korttidsboende i väntan på att få till assistenter för lägenhetsboende. Sorgligt.

Vårt, mannens och mitt, senaste besök sammanföll med att hela hennes familj var där. Pappan, som är präst, ledde oss i nattvard, mannen spelade och vi sjöng några sånger. En hel del tårar blev det också … Blandat med samtal om minnen från förr. Vi har känt varandra i närmare 23 år. Vi stannade på sjukhuset tills vännen var så trött att hon var tvungen att gå och lägga sig. Hon orkade knappt hålla ögonen öppna.

Nu får jag hålla kontakten genom hennes syster eftersom vännen själv inte längre kan skriva på sin mobil. Tacksam över att ha någon kontaktmöjlighet när vi bor så långt ifrån varandra (13 mil enkel väg).

Nu under påskhelgen är mannen och jag engagerade i lovsångsteamet på kyrkans påskkonferens. Intressant gästtalare (David Davage och hans fru medverkar längre fram) och fin start på konferensen.

Samtidigt roddar vi runt barnens aktiviteter. Har väl gått så där i och med att det blev för jobbigt för lillskrutt att ta sig iväg med de skjutsar vi bett om hjälp med … Men när storskrutt kommit hem efter en av aktiviteterna på eftermiddagen fick hon och lillskrutt mysa till det på kvällen hemma istället. Och när vi andra kom hem efter kvällsmötet satte vi oss med tjejerna och såg Masked singer. Mysigt. Samtidigt som jag fick veta att vännens läge försämrats ytterligare. Mycket känslor nu …