familj · tankar · tro

Familjehemstankar efter en dryg månad

Nu har det gått drygt en månad sedan familjen utökades och vi blev 7 familjemedlemmar. Känns ändå naturligt på något sätt! Det är gott att se hur barnen är mot varandra. Även om storplutt vid ett tillfälle när jag bad honom hämta storgrabben eftersom det var mat sa: ”Ja, men jag vågar inte säga hans namn.” känns det som att de trivs ihop och känner sig trygga med den nya familjekonstellationen. Det jobbigaste är att det mest blir monologer och jag saknar dialoger… Å andra sidan är väl inte alla tonåringar särskilt talföra så frågan är kanske hur stor skillnad det är mot hur det skulle varit om vi talade samma språk och han var min biologiske son…?

I veckan hade vi som jag skrev tidigare 2 soc-handläggare på besök. Vi har nämligen varsin handläggare, en som tillfälligt familjehem och storgrabben har en annan. Hade inte tänkt på det innan men egentligen är det väl rätt logiskt eftersom de kan fokusera på respektive rolls intressen. Ska bli spännande att se hur familjehemsutredningen kommer fortsätta…

Senare under veckan fick vi också bekräftat art storgrabben får börja skola i veckan! Hurra!!! 😀 Blev en annan skola än vi tänkt eftersom de startat fler enheter för nyanlända men det blir säkert bra. Fick dock aldrig höra från skolan om exakt startdatum, tid och sånt… Får hoppas att de hör av sig på måndag. Hoppas också att han får träffa extremt trevliga och vänliga kompisar och lärare på skolan!

Tidigare idag var vi till kyrkan hela familjen för en familjeträff. För oss är det naturligt att vi följs allihop till sådant även om storgrabben skulle klara av att vara ensam hemma. Han blir lätt stående eller sittande utan att själv ta kontakt men jag gör mitt yttersta för att han ska känna sig delaktig och hoppas att han ska känna sig trygg med dem vi brukar umgås med. Men det är heller inte så lätt med endast Google Översätt och gester till hjälp. Och god vilja förstås! Idag var det dock roligare eftersom vi lekte lite lekar som även han kunde vara med på! Och han gjorde det jättebra! Tacksam också för de i församlingen som försöker konversera med honom även om det inte går att säga så mycket. Omöjligt att föreställa sig hur han ska ha det i ett nytt land med nytt språk, ny kultur, ny mat, nytt klimat och ingen familj och vänner från förr… Vi ber dock att allt blir till det bästa utifrån de förutsättningar som finns.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s