Uppdatering!

Ja, nu sitter jag i vårt nya hus. Och i måndags blev vi av med vårt förra  (alias visningsfängelse) hus som vi bott i sedan innan vårt äldsta barn blev till. De senaste månaderna har fyllts av otaliga visningar (förskräckligt jobbigt att hålla visningsstandard på ett hus man bor i med 4 barn på höst- och vinterkanten!), gnagande oro i och med ekonomiskt pressat läge, ständig väntan på mäklarsamtal om läget och framtid och utöver det den vanliga vardagen med trötta föräldrar och barn som behöver kärlek, uppmuntran och stöttning… Det är för väl att många burit oss i bön, det har behövts! Tack för hjälpen!

Vi blev ärligt talat tagna på sängen över att huset blev så pass svårsålt som det blev, men när vi väl hittat rätt köpare så blev det sålt inom loppet av 2 veckor! Det visade sig vara för väl att vi flyttat över i omgångar. Har tappat räkning på hur många vändor det blivit, men första gångerna tömde vi så mycket vi kunde som inte syntes i gamla för att det fortfarande var visningar. Söndagen innan sista visningen flyttade vi oss själva (men sov på madrasser på golven för att inte tömma huset helt), visning på tisdagen, slutbud på fredagen och på måndagen skrev vi kontrakt. Lördagen efter flyttades resten av möblemanget (är sååå tacksamma för flytthjälpen vi fått i omgångar av våra underbara vänner och syskon!!) och sista veckan blev det städning (tack till föräldrar och systeryster!). I samma veva blev vi förkylda men det var så dåligt läge för det att jag drog mig iväg till jobbet trots feber. Jag vet, korkat. Men det är inte lätt att vara sjuk som lärare. Man får bara mindre betalt och så får man jobba ikapp efteråt det man inte kan lägga på en vikarie…

Nåväl, nu är det värsta av förkylningen över, magkatarren inte lika påtaglig och huvudvärken inte lika besvärlig som när jag vaknade, men tror ni inte jag lyckades tappa min mobil i toavattnet (rent vatten)!? Jorå! Och så har värmen strulat i huset. Och dessutom kom mammas bilnyckel bort! Skulle få låna den medan hon är bortrest och förmodligen har killarna kommit åt den och lagt på något finurligt ställe. Eller så föll den ur mannens jackficka och ligger någonstans ute i snön/isen. Men då var det ju bra att pappa kunde skicka en extranyckel! Som blev inlåst, med motorn på (!?), imorse……… Hit med bärgare som lyckades få upp låset, stänga av motorn och ta ur nyckeln.

Så, om ni orkat läsa så här långt, tror ni vi hunnit njuta av försäljning och av att äntligen få leva i lådkaoset i vårt nya hus? Njae, inte än. Men trots allt, är jag övertygad om att vi kommer att få till det här och stormtrivas i vårt underbara hus. Här kan vi äntligen tänka mer långsiktigt! När vi får råd ska vi göra om köket (fick som vi ville, ett hus utan renoverat kök (vilket sänker huspriset), så att vi kan få renovera det som vi själva vill) men i övrigt är jag så glad över mycket vita väggar, bra planlösning, en ljuuuvlig kamin, större kök, nyrenoverat superfint badrum helt i min smak, bergvärme (bara vi får ordning på den…), garage, stor uppfart för flera bilar, balkong och trädgård i söderläge, större och mer lättåtkomliga förråd och en massa annat! Längtar till jullovet då jag hoppas kunna skrapa ihop lite mer krafter till att göra fint här. Jag hoppas också få en stund med mannen på tu man hand snart, då kanske vi hinner stanna upp och se hur fantastiskt allt lagts på plats!