familj · lärarrelaterat · tankar · tro

Omöjlig ekvation

Igår var svärföräldrarna här och tog hand om de 3 yngsta i familjen. Det innebar att mannen och jag istället för att jobba varsin halvdag kunde jobba lite extra. För egen del närmare bestämt 7 timmar (obetald) övertid. Då räknar jag även med det jag fortsatte med någon timme efter middagen. Känslan av att komma lite närmare något slags luddigt och totalt omöjligt ”ikapp” överträffar känslan av att jobba mer än man får betalt för. Bland det som skulle göras utöver det vanliga lektions- och  elevrelaterade var det att lite smått titta på hösten för att utröna vad som kommer behövas i läromedelsväg, rätta prov, kolla in läget på nationella prov jag genomför med 3:orna i matte och svenska, grovplanering av vissa ämnen fram till sommaren, dokumentation av olika slag med mera med mera. Kvar att göra… suck! Massor. Men på några områden är jag i alla fall hyfsat i läge och det är alltid något!

Jag hade ju tänkt att jag skulle bli bättre på att begränsa mig på jobbet efter utvecklingssamtalen, efter påsklovet… Men jag får nog skjuta ytterligare på det för när jag tittar på veckorna som ligger framför så gäller att hålla i hatten och köra på ett tag till. Jag har ju ingen rutin på någonting och alla nya moment måste jag börja med från noll. Får hoppas att vi får lugna veckor i klassen och att inga fler ”extragrejer” dyker upp och tar planeringstid. För som det är nu så jobbar jag över jämt. Det händer att jag har helledig lördag eller tisdag, men det är ovanligt. Alltid är det något jag känner att jag måste göra bort eller planera…

Kan ärligt säga att jag flera gånger under denna termin funderat på om jag är helt kockobäng i huvet som går en utbildning som jag borde fatta leder till ett yrke som jag mycket väl kan tänkas bli utbränd inom… Samtidigt så är tiden med barnen oftast rolig och givande och viss del av planeringen är också stimulerande. Och jag kan inte tänka mig själv arbeta med något 7-16-jobb med samma arbetsuppgifter dag ut och dag in. Jag skulle bli knäpp efter 2 veckor… Och så hoppas jag någonstans att Gud har lett mig in på det här, att Gud tror att jag faktiskt klarar av och rent av har en tanke med att just jag jobbar med det jag gör och en tanke med just denna arbetsplats. Annars skulle jag lika gärna kunna omskola mig till något annat som kräver mindre engagemang och ger mer pengar.

Som sagt, lite lugnare veckor, inte en massa oförutsägbart merjobb och om det får gå bra med de nya momenten som ligger framför så ska det nog gå fram till sommaren. Och under tiden så ska vi göra plats för husvagn, se över barnens vårkläder, göra lite hemmafix, hjälpa mina föräldrar med nytt kök, läsa hur jag blir en bättre lärare och ledare i stort, hålla magkatarren på inte alltför närgånget avstånd, skaffa större cykel till storskrutt (fy vad dyra de blir när man måste gå upp till 20 tum!!), fixa nya glasögon, försöka hålla oss friska och sedan törs jag inte räkna upp fler grejer… Undrar just om det inte är dags för mig att sätta mig med senaste ”Hus och hem” eller var det ”Allt i hemmet” som jag inte läst färdigt än…? I eftermiddag blir det tvillingträff där jag hoppas jag får lite energi, det brukar jag få där… Och barnen (alla fyra) stormtrivs så då får man oftast fika ifred en stund. En riktig guldstund med andra ord!

One thought on “Omöjlig ekvation

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s