familj · tankar · tro

Torsdagsdepp

…för visst är det torsdag? Trots att veckan gått bra känner jag att jag börjar ta slut.

Imorse skulle mannen på 40-årshälsokontroll på VC så det var jag som fick följa med storskrutt till bussen. Stressade iväg med alla 4 och hann precis.

På vägen dit och hem letade vi efter lillskrutts cykel som varit borta några dagar. Inte ett spår av den. Inte är det lätt att fråga en 4-åring var hon kan ha ställt ifrån sig den heller! Man kan få till svar ”Jag letade där imorgon”…

Det har hänt att den blivit kvar i lekparker här ikring när hon cyklat dit men sedan gått hem. Har frågat dem vi stött på av våra grannar så det blir fler och fler som hjälper oss att hålla utkik efter en ljusrosa cykel med prinsessa på och utan cykelkorg…

När vi kom hem möttes jag av kaoset i hallen. Skor överallt (överdrivet, men det känns så), kläder överallt (återigen överdrift, men det känns så också!), killarna kräks och kryper igenom kräket och när jag gick in på toan möttes jag av en stank efter att någon glömt spola på morgonen… Suck!

Nåja, vi bad imorse att vi skulle hitta cykeln innan vi ska iväg till några vänner på mellils i eftermiddag så vi får väl hoppas på bönesvar. Kanske inte så kristligt, men vi har garderat oss med att sänka storskrutts sadel till lillskrutts fördel. 😉 Lite trixigt var det att cykla på en större cykel…

Men det gick till slut!

Vi hoppas förstås att vi får höja upp sadeln igen så de får ta varsin cykel! Det är lite väl långt för tjejerna att gå. Och tid tar det! Gode Gud…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s