familj · tankar

Så var hösten här

Det känns i luften, men det känns framför allt i vardagslunken – hösten är här. Tidigare i veckan var jag riktigt taggad inför en del som drar igång – energigivare. Nu känner jag av tröttheten och irritationen av att inte få sova ordentligt, bli arg på barn som inte gör som man vill och hjärnan som måste jobba lite hårdare för att komma ihåg saker som att skicka med frukt till storskrutts frukt- och sagostund, mejl som ska skickas och andra ärenden som måste åtgärdas på ett eller annat sätt.

Natten till idag sov lillplutt dåligt. Han låg tidvis i vår säng och jag vet inte hur mkt sömn vi fick i slutändan. Tills för ett par månader sedan har det gått fantastiskt bra att lägga killarna. Vi har haft en kort läggningsrutin med välling, kvällsbön och eventuellt en god natt-sång. Men det har blivit svårare och svårare att få dem att komma till ro. Kanske inte så konstigt med tanke på hur mkt de utvecklas… Nu för tiden måste vi vagga dem till sömns båda två för att när de somnat in försiktigt lägga ner dem i sina sängar och smyga därifrån. Så även ikväll.

Tjejerna fick sitta och äta varsin frukt ikväll medan vi la killarna. Men lillskrutt ville ha mer och kom in till killarnas rum preciiis när jag just lagt ner storplutt och skulle smyga därifrån. Hennes viskande fick storplutt att haja till och det blev inte bättre än att han vaknade ordentligt och ställde sig upp i sängen. Kanske låter charmigt, men en trött mamma som längtade efter att få sätta sig ner och ta det lite lugnt en stund blev rasande! Följde med lillskrutt upp för att ge henne något mer och då började hon testa gränser… Suck!! Hon smög inte i trappan utan klampade extra när jag bad henne smyga o.s.v. När jag sagt ifrån tillräckligt arg började hon gråta istället. Men då hade hon i alla fall fattat vinken… Och så var det dags att söva om storplutt…

Men nu sover de tre yngsta och mannen lägger den fjärde. Så nu är det lugnt och tyst i huset. Dags för mig att lägga mig i soffan och njuta innan det är dags att gå och lägga sig för att orka med ännu en vardag. Det är ju för väl att mannen är hemma några dagar till! Börjar återigen kännas lite skrämmande att göra allt hembestyr själv igen. Jag vet att det kommer att gå, men just nu känns det som att det är två man ska vara. Det är ju för väl att jag har gångavstånd till vänner som också ska vara hemma några dagar med en 4-åring (när de inte är på 15-timmars förskola) och bebisar på runt ett år! Vi får stötta varandra.

Och de är ju ändå underbara, mina små älsklingar… Även om man blir trött och gnällig ibland… Några månader gammal bild. Väldigt talande bild faktiskt!

Annonser

One thought on “Så var hösten här

  1. Ja vad kan man säga annat än att jag känner igen känslan! Sömnen är viktig för oss, och det är lätt att man blir irriterad och ur balans. Min minsta är ju också inne i en väldigt händelserik period och sover allt för dåligt på nätterna just nu, som tur är går det väl över!

    Kram till er

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s