familj · tankar · tro

Äntligen färdigvelat

Hade bokat plats på tjejernas förskola för killarna med en smygstart i höst för att sedan öka på efter nyår för att kunna finnas till lärarmarknadens förfogande OM det skulle dyka upp någon tjänst. Har dock inte fått frid över det hela och inte vetat om det är det bästa för oss som familj.

Tanken på att börja mitt första lärarjobb med småttingar hemma känns inte särskilt lockande. Jag som är ganska (läs väldigt…) ambitiös och inte har bunkrat upp med så mkt material, erfarenhet och annat än, skulle behöva jobba mkt mer än jag skulle få betalt för – speciellt första året/åren. Inget går ju liksom på automatik från början. Ny arbetsplats, lära känna barn, lära känna kollegor och arbetsgivare, hitta fungerande arbetsmetoder, strukturer och material, hitta lagom engagemangsnivå, lära sig lägga upp sin tid på ett bra sätt o.s.v. o.s.v. Att sedan komma hem till fyra behövande barn varav 2 ganska små… tja, inte lockande helt enkelt. Har därför bestämt mig för att strunta i att det kanske kan dyka upp någon intressant tjänst inom närmsta året och istället tänka på vad som känns bäst för våra barn och för mig – nu och närmsta framtiden.

Så idag på grillfesten förskolebarnens alla föräldrar var bjudna till tog jag och pratade med föreståndaren om att vi släpper våra två platser (syskon har förtur) till andra och väntar ytterligare ett år innan killarna får börja. En stooor fördel är att jag vet åtminstone 3 mammor jag och barnen kan umgås med under ”ledigheten”. Killarna kommer ju alltid ha varandra, men storskrutt på 4 år kommer uppskatta att ha lite kompisar att umgås med emellanåt. För att inte tala om mig, jag kommer garantera bli knäpp om jag inte får träffa andra lite nu och då! 😉

Jepp, det blir nog bra det här. Extra skönt att kunna be en bön och lägga allt i Guds händer så det blir så bra det bara kan bli. Amen.

Annonser

7 thoughts on “Äntligen färdigvelat

  1. Det blir nog jättebra! Det är inte lätt att jobba, det verkar som man i skolans värld kan jobba och planera hur mycket som helst. Jag har ju stora barn men trots det känns det ofta som att jag aldrig riktigt hinner med här hemma (eller på jobbet). Roligt att se och följa eran fina familj, skulle verkligen vilja träffas i verkliga livet bara. Ha det bäst Gella! Kram Ingela

    1. Tack vännen! Kan tänka mig att du som också vill göra bra ifrån dig har en hel del att stå i… Kul också att du följer med här på bloggen! Vi får verkligen se till att träffas någon gång framöver! Kram!

  2. Klokt prioriterat tycker jag. Småbarnsåren är tuffa, men går så fort och kommer inte tillbaka. Lärarjobbet finns kvar och hur kul det än är kan det verkligen ta musten ur en, speciellt om man är ambitiös och vill ge/ göra det absolut bästa. Samtidigt vill man kunna räcka till för sina egna små därhemma. Kan bli väl tufft. Låt du var sak ha sin tid.

    1. Tack för pepp av en erfaren! Du har så rätt så nu går jag in för att göra det bästa av beslutet och hoppas att det blir ett härligt år. 🙂

  3. Det var säkert ett klokt beslut. Så länge du/ni känner att det är det rätta att göra för er familj kommer det bli hur bra som helst!

    Kram

  4. Jag tror att du valt det som är bäst för dig och hela din familj. 🙂 Och det bästa är – Gud är ju mer er, så vad kan gå snett? 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s