familj · tankar

Småbarnskarusellen och prioriteringar

Ibland känns det som att man inte blir förstådd som småbarnsförälder. Den här ständiga karusellen som sällan (aldrig?) tar paus. Vissa tycks förvänta sig att man när barnen sover eller leker för sig själva ska fixa att ta hand om hem och sig själv. Som att man har någon återstående ork kvar när barnen har somnat… vid 21 eller senare… Då när man pustar ut i soffan och stirrar in i väggen (om bebisarna är nöjda). Och inte ens orkar sätta igång TV:n att stirra in i… Och vet att natten kommer att bestå av en del vaknande av t.ex amning, eller oroliga barn… Små barn små bekymmer sägs det. Visst! Jag tror säkert att man ligger sömnlös av andra orsaker när barnen börjar vara ute och svira själva, men det varken kan eller vill jag jämföra med.

Men så finns de dem som anar hur trött man är – trots att man är ”ung”, trots att man känner sina barn och sina barns behov och tycks ha hittat rutiner, trots att man råkar ha hunnit (läs orkat prioritera) att sminka sig och inte se ut som en fågelskrämma vissa dagar, trots att man fortsätter engagera sig i saker som andra i liknande sits prioriterat bort, trots att jag hinner blogga… De som uppmuntrar och inte suckar! De som förundras och inte dömer!

Något som blir lidande hos oss är ofta hemmet. Jag blir tokig om jag inte får komma ut och känna mig som en ”människa”. Och det känner jag när jag får engagera mig i annat och andra. Nog skulle jag kunna fokusera på familjen och hemmet och stryka allt annat. Men jag tror att jag då skulle gå in i en depression (kanske låter extremt, men blotta tanken gör mig irriterad och nipprig!)… Och med den prioriteringen hinner och orkar vi inte med att åka till återvinningen eller ens gå till vår egen hemmasortering med toarullarna när papperet tar slut. Hinner eller orkar vi inte hålla tvättstugan fri från varken smutsig eller ren tvätt. Hinner eller orkar vi inte ta den där promenaden som skulle göra så gott. Hinner eller orkar vi inte hålla det städat när vi väl fått ett ryck och röjt undan vissa rum. O.s.v. o.s.v. …

Jag måste också ha förståelse för att andra prioriterar annorlunda. Den biten får vi nog öva på allihop. Man ser aldrig hela bilden av någon. Man anar bara en glimt av vilka personerna är som vi omges av och som vi träffar någon timme lite nu och då… Och vem är jag eller någon annan att döma vem som prioriterar rätt eller fel!?

Får se om jag ångrar detta inlägg. Men jag kände bara att jag behövde skriva av mig…

16 thoughts on “Småbarnskarusellen och prioriteringar

  1. Ångra inte! Jag tycker det var ditt bästa inlägg på länge!! Även om jag gillar din blogg skarpt och gärna läser den!! =D Gillar att läsa dina tankar och funderingar… Stor kram till dig! /Linnéa

    1. Tack vännen! ❤ Hoppas bara att ingen missförstår mig… Inte alla läsare som känner mig som du och då är det lite läskigt vad man postar ibland… 🙂

  2. Kraaaam! Du är så klok som uttalat väljer att prioritera och prioritera bort. Ingen människa hinner ju allt! (Jag har fortfarande inte fattat hur man hinner med fyra barn, varav två ammande – själv! Jag är minst sagt imponerad…)

    1. Tack kära du! Minns när jag väntade andra att jag undrade hur det skulle gå… Men det vet du ju att även det funkar! Och dina kom ju rätt tätt och det kan jag tänka mig är tufft på sitt sätt! Ibland kan det nog va lättare med tvillingar som ändå är i samma utvecklingsfas o.s.v. Man fixar det man ställs inför. 🙂

  3. Även om man inte riktigt förstår tröttheten och mattheten som du/ni känner som småbarnsföräldrar så kan jag ana… Jag kan ana hur det känns att vara så trött att man inte orkar någonting alls, jag kan ana att det verkligen tar stopp, att man prioriterar. 🙂

  4. Inte förälder till twins men till ett kolikbarn och ett barn nr2 som jag födde i halvdött tillstånd… förstår precis vad du menar! Man gör det som känns rätt för att orka en dag till…. oavsett vad omgivningen tycker man borde göra, dvs stänga in sig och bara koncentrera sig på …. ja vadå undrar jag då!

    1. Ja, ni har verkligen haft er beskärda del av jobbigheter! Och visst undrar man ibland vad ”folk” förväntar sig når man får vissa kommentarer (som tack och lov är sällsynta!)… Men skönt att majoriteten förstår (alternativt försöker att förstå) och stöttar. 🙂

  5. Ni är helt magnifika glöm aldrig det! Har själv haft dåligt samvete när jag prioriterat nova å göra saker som gjort så vi mått bra. Men jag tar heller lite ”skit i hörnen än ett rent helvetet” och du vet att behöver du en extra famn, två extra händer eller bara nån att prata med så finns jag<3

  6. Vilken tur att vi är olika alla människor! Men det kan också vara svårt ibland att förstå och lätt ibland att tänka att andra borde göra si eller så. Men vi måste respektera varandras olikheter och behov. Jag är imponerad över hur ni orkar engagera er i så mycket som ni gör. Då är det också lätt att jämföra sig med andra och tycka att man är sämre för att man inte orkar lika mycket som andra verkar göra. Men man får prova sig fram och se vad man orkar och våga säga nej även om man får dåligt samvete.
    Ja, det var iaf trevligt att träffas idag!
    kram

    1. Tack själv för igår!!! Det var sååå trevligt och skönt med vuxensällskap, utelek med kompisar för barnen och så praktisk hjälp för mig! Och ja, visst är det för väl att vi är olika! Ibland avundas jag er och tänker att vi borde lära oss en del av er… Och det har vi säkerligen! Samtidigt måste jag inse att det nog inte skulle bli så lyckat att försöka göra som nån annan. Vi är som sagt olika… Kram kära vän! ❤

  7. Absolut itne ska du ångra detta, ajg är likadan, år av sömnbrist har gjort att ajg prioriterar det som får mgi att orka och må bra, en promenad, fika med vänner och att blogga gör gott för mig, men att stryka kläder har jag slutat med och tvättstugan dellar jag och maken på till helgen eller när så krävs. Dammtussarna får frodas, iaf i måttlgia mängder, för skratt och lek minns man senare, men attt man städat sig igenom småbarnsåren är ju inget minne iaf jag ll ha då jag ligger på hemmet… Trevlig helg! KRAM

  8. Kära Gellah!
    Jag tror, att när man själv ligger på dödsbädden…
    Så kommer man inte att ångra att man prioriterat livet istället för städning! 🙂

    Sen är det faktiskt såhär, efter att nu själv ha haft vaknätter varenda natt i 1 år och 8 månader…
    Så ÄR det skönt med folk som uppmuntrar och förstår. Man väljer ju att skaffa barn, men man väljer inte själv hur mycket ork man har.
    Tillslut tryter orken och då är det viktigaste att fokusera på glimtarna som kan ge extra energi så man orkar nästa dag.
    (för min del har jag gett upp med försöket att ha tom tvättstuga, det är en omöjlighet! Bara att gilla läget!) 🙂

    Massor med styrkekramar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s