familj · tankar

Rasande tempo

Dagar blir till veckor och veckor till månader. Det är svårt att hänga med i tempot! Pojkarna är nu 2 månader gamla vilket innebär att jag har varit 4-barnsmor och tvillingmamma i 2 månader… Det kan väl ändå inte stämma? Eller har det alltid varit så här? Kan det verkligen stämma att mannen och jag var i Thailand och jag just avslutat mina lärarstudier för bara ett halvår sedan?!? Tja, det är väl bara att köra vidare. Snart är det jul och jag har tänkt ut några klappidéer till familjen (man och barn). Vet inte om jag törs ta mig till stan för shopping med barnen någon gång, men det går ju att shoppa via nätet också…

Dagarna har rusat iväg sedan mannen började jobba och när han var hemma i fredags låg jag däckad i feber. Den där förkylningen som jag haft i kroppen länge bröt ut till slut, vilket väl inte var så konstigt efter mannens kommentar i torsdagsdväll om att han nog aldrig sett mig så trött… Satte mig upp för att amma samt gick till köket för att äta men i övrigt låg jag i soffan hela fredagen.

I lördags hade vi en utbildningsdag för ledare där hela Norrlands pingstledare var inbjudna. Ville självklart inte missa det efter fjolårets succé och pallrade mig dit med man och pluttisar medan syrran var hemma med tjejerna. Var lite febrig även då, men jag fick ju sitta mestadels så det gick bra. I söndags skulle de barn som ville vara med i en liten dans + att predikant och lovsångsteam från lördagen var kvar så de ville jag ju inte heller missa! Pallrade mig även dit men då var febern nästan helt borta i.a.f.

Och det fantastiska var att lillskrutt tordes stå framme på scenen och vara med i dansen! Hon brukar vara väldigt försiktig när det är mkt folk och sällan vilja gå fram utan någon vuxen. Men dels var jag med henne och öva en halvtimme innan gudstjänsten (först stod hon och tittade på, sen hjälpte jag henne rent fysiskt med att lyfta händer, snurra runt och så vidare, tills hon kunde haka på själv) och dels sa känner hon sig trygg med storasyster som också skulle fram. Tänk så glad man blir när barnen utvecklas och vågar mer! 😀

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s