familj

När lillskrutt föddes efter 20 min på förlossningen

Skrev tidigare om när storskrutt föddes på badrumsgolvet och vill återigen varna känsliga läsare. Är du inte intresserad av ännu en förlossningsberättelse så sluta läsa nu.

Man brukar få höra att man ofta går över med första och föder tidigare med nästkommande. Storskrutt föddes dock några dagar före bf och vi trodde absolut inte att jag skulle gå över med lillskrutt. Men icke sa nicke!! Från att ha väntat en vecka innan bf så var vi riktigt less 3 veckor senare! Har läst i grav-dagboken jag skrev att vi började tvivla på att det skulle komma någon bebbe över huvud taget och att jag kanske var dömd til att vara gravid i resten av mitt liv! Magen mot slutet i v. 41+0, 4 dagar innan lillskrutt föddes.

Första tecknet på att något var på g började i alla fall natten till en söndag i mars 2008. Jag hade då vaknat en del under natten av förvärkar men de lugnade ner sig under söndag dag. Det satte dock igång igen under natten till måndagen. Gjorde en första anteckning när jag vaknade 2.43 av en värk och gick upp på toa. Mer än så orkade jag inte anteckna utan då fick mannen ta över och klocka med hjälp av värktimer på nätet (tipsade om en sådan här). Återigen hade jag inga regelbundna värkar och jag hade ibland svårt att urskilja när en gick över i en annan. Svårt att säga till maken när han skulle klicka då… Hann från klockan 3.05 till 3.16 klocka 6 värkar på allt mellan några sekunder till nästan 4 min och sedan ville jag ta ett bad för att liksom med första barnet se om det gick över för att det bara var förvärkar. (Kan ju verka korkat efter erfarenheten med första barnet… men jag ville verkligen ha det varma vattnet runt mig för att lättare kunna slappna av.)

Medan jag fyllde upp vatten vid 3.30 ringde mannen in till förlossningen och BM (barnmorskan) tyckte att vi skulle komma in direkt och skippa badet. Och det var ju för väl att de kom fram till det! Inte för att jag blev glad då över att kliva upp i kylan och bli tung igen… 😉 Vi åkte in och jag hann göra typ en grej innan nästa värk kom. Gå upp för trappan – värk – ta på mig skor – värk – gå ut i bilen – värk… ja, ni fattar. Var ändå lugn medan mannen sprang omkring, aningens stressad, och försökte få med sig BB-väska och lite annat (som mobilladdare och sånt man inte kan packa ner i förväg). Det var bra att han stressade och jag fattar inte riktigt att jag inte var det – men vi kompletterar varandra bra (även som då i ombytta roller ;-)).

När vi kom in mötte vi en bekant som tog emot oss i egenskap av BM, så vi hade lite kramkalas innan jag fick inta förlossningssängen och värkarna fortsatte att komma tätt. BM upplyste mig om att jag var öppen ”6, nej 7 cm” (max är 10) och då tänkte jag ”jasså, jag trodde det var närmare, undrar hur lång tid det här ska ta då…?”. Men det dröjde inte länge innan krystningarna satte igång så de sista cm:trarna gick fort.

Från början låg jag på rygg men kände att jag vill ändra ställning och hamnade på sidan. Värken som kom då minns jag tydligt för den var fruktansvärt jobbig -den värsta av dem alla. Vet egentligen inte om det hade med ställningen att göra eller om det var skedet i sig som var extra jobbigt. Jag låg och flåsade mer än andades och visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Krampade tag i mannens arm och kan tänka mej att jag höll den hyffsat hårt. Försökte på mitt diskreta sätt få fram att jag ville hitta en ultimat ställning. Mannen såg ganska hjälplös ut för han förstod att jag hade fruktansvärt ont men visste inte riktigt vad han skulle göra för att hjälpa. BM föreslog att jag skulle testa att stå hukad över upplyft sängrygg och jag hakade på direkt. Åh, vilken skillnad det var!!! Då fick jag t.o.m. tanken att be mannen fota.

Det kändes mkt mer naturligt och inte lika tungt speciellt som det då var dags att trycka på. Jag kände att det tryckte men förstod inte riktigt att det var krystvärkar jag hade, för inte heller den här gången gjorde de ondare än värkarna innan. Men BM bekräftade att det bara var att trycka på och tyckte allt såg bra ut. Sista krystningen kändes lite annorlunda för jag anade att det nu var dags, och så tryckte jag till lite extra och så sa det plopp! Sedan låg hon plötsligt under mej, mellan mina knän insnodd i både navelsträng och nåt snöre som jag senare förstod var en elektrod som BM satt dit för att lyssna nån gång… När jag frågade vad det var sa hon nåt i stil med: ”Det vet vi inte än, det ska vi titta på sedan” men syftade på könet. Hon hade fullt sjå med att trassla ut vårt underverk. Det bubblade inombords…

När vi tittade på klockan insåg vi att vi varit där i 20 min. BM hade inte ens hunnit skriva in oss innan lillskrutt var ute! Det vart heller ingen CTG-kurva eller ngr hjärtljud eftersom lillskrutt sjunkigt så djupt att det inte gick att höra nåt. Men vi har i a f förlöst ett barn på förlossningen!

Lillskrutt föddes 4.04 och läkarronden blev 10 för vår del. Det innebar att vi precis hann få välja om vi ville åka hem samma dag eller inte, eftersom läkarkollen inte får vara tidigare än 6 h efter förlossningen för att få åka hem samma dag. Med storskrutt hemma och eftersom allt såg bra ut så ville vi hem fort. Mannen åkte efter alla koller hem och hämtade storskrutt (som inte var så stor då…) och min syster som varit hemma med storskrutt under tiden och så åkte vi hem vid 17-tiden.

Första natten hemma fick storskrutt magsjuka, men det är en heeelt annan historia… 😉

2 thoughts on “När lillskrutt föddes efter 20 min på förlossningen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s