Själva kejsarsnittet när tvillingarna föddes har jag skrivit om tidigare. Och jag hintade där om komplikationer jag inte räknat med att jag skulle råka ut för.

Det började redan första natten då jag kände en smärta i höger axel (på baksidan). Jag trodde att det berodde på att jag legat konstigt på operationsbordet då de tippat mig lite åt vänster med armarna rakt ut åt båda hållen och höger axel hamnade i en konstig vinkel. Redan under snittet kände jag att det var jobbigt för höger arm att ligga utåt och lite neråt golvet, men försökte att slappna av så att jag inte skulle få ont av att ha legat och spänt mig. Värken utvecklades dock och under natten hade jag svårt att röra axeln. Det blev bara värre och värre och under ett försök att lägga mig på höger sida för att amma så gjorde det så ont att jag inte kunde hålla tårarna tillbaka. Kunde heller inte vända mig tillbaka utan fastnade i ett läge där jag knappt kunde andas eftersom det smärtade enormt varje gång jag drog in luft. Då ringde vi på klockan efter en barnmorska. När hon såg hur ont jag hade så erbjöd hon smärtstillande vilket jag inte tvekade en sekund att ta och värmekudde.

Värken var som värst under första natten. Värst var att ta djupa (eller normala…) andetag dÃ¥ det ilade och högg i axeln samt att det ilade under bröstet ibland. Men på morgonsidan dagen efter snittet blev det bättre när jag reste mig upp och magonten kände jag knappt av det första dygnet för att den kom i skuggan av axelvärken… Dag tvÃ¥ fick jag prata med en överläkare som förklarade att värken berodde pÃ¥ att blod som runnit under operationen runnit förbi blodsugen och upp i mellangärdet. SÃ¥ blodet som dÃ¥ lÃ¥g och skvalpade under bröstet orsakade smärtan i axelpartiet. Hon sa ocksÃ¥ att värken avtar i takt med att kroppen tar upp blodet och att man kan ha kvar besvär i nÃ¥gra veckor. För min del gick det dock över snabbt för dag tre skrev jag: ”Tänk vilken lycka att kunna andas utan att ha ont!!! Det har gÃ¥tt bättre och bättre under dagen och fram emot kvällen kunde jag rent av ta djupa andetag utan att det gjorde ont alls!”.

Dag tre var vi också på väg hem. Jag gick upp och åt frukost i matsalen för första gången. Tidigare hade mannen hämtat mat på en bricka till rummet. Hade haft lite ont i huvudet på morgonen samt dagen innan, men det var väl inte så konstigt med tanke på att jag just blivit tvillingmamma och försökte få igång amning, haft vansinnigt ont i axeln o.s.v. När jag satt där och åt frukost blev huvudvärken intensivare och det kändes som att jag hade ett band över pannan som spände enormt, samt värk som strålade nerför nacken på båda sidorna. Satt och blundade medan jag åt samtidigt som jag försökte slappna av och hålla huvudet så still jag bara kunde. Det konstiga var att värmekudden som mannen hämtat och värmt inte gjorde det bättre. Skyndade att äta upp för att kunna gå tillbaka till rummet och vila.

Han bara lägga mig innan  det var dags att gÃ¥ iväg pÃ¥ läkarkontroll med killarna. Väl där lÃ¥nade jag mig en stol för att fÃ¥ sitta under tiden ena killen undersöktes. Barnmorskan la märke till att jag sÃ¥g lite hängig ut och frÃ¥gade hur det var. Sa att jag hade ont i huvudet men skyllde samtidigt  värken pÃ¥ de gÃ¥ngna nätterna med amningsförsök, axelvärk o.s.v. Hon frÃ¥gade ändÃ¥ vidare hur värken var och sÃ¥ fort jag beskrev bandet över pannan sÃ¥ tittade hon menande pÃ¥ läkaren. Jag undrade förstÃ¥s vad det var de befarade men barnmorskan tyckte att vi skulle kolla till pojkarna först och uppmanade mig att gÃ¥ och vila. När jag la mig dröjde det inte länge innan värken helt försvann! Fick prata med en läkare som efter att ha hört om min värk förklarade att jag rÃ¥kat ut för att spinalvätska läckt ut under ryggbedövningen vilken resulterade i ”postspinal huvudvärk”. Det brukar visa sig inom 3 dygn när man börjar vara mer i upprätt läge.

Själva huvudvärken gick ju över sÃ¥ fort jag vilade. Värre var att inte fÃ¥ Ã¥ka hem när man ställt in sig pÃ¥ det. Läkaren berättade om vad man kunde göra Ã¥t det hela och ett alternativ var att suga ut blod nÃ¥gonstans ifrÃ¥n för att sedan föra in i samma hÃ¥l som spinalbedövningen var satt. Lät bökigt tyckte jag. Men i första hand kunde man fÃ¥ koffein intravenöst! Och det var inte lite heller. Fick under en timme i mig 1 liter droppvätska med koffein och sedan ytterligare 1 liter pÃ¥ 2 timmar. Man kan bli lite speedad av koffeinet, men när man är sÃ¥ trött som jag var tyckte jag snarare att jag blev ”normal”…  Lite skakis blev jag visserligen, men annars märkte jag inte av nÃ¥got. Eller, kissnödig som stryk blev jag ocksÃ¥! Och sÃ¥ skulle jag inte ”provocera fram nÃ¥t” genom att vara uppe, sÃ¥ jag gick pÃ¥ toa sÃ¥ sällan jag kunde… Tack och lov fick vi besök av svägerska med man den dagen för jag blev riktigt nere av att bli kvarhÃ¥llen pÃ¥ obestämd tid men minst ett dygn… Droppet gjorde dock susen och jag kände redan efter första dosens toabesök att huvudvärken inte kom tillbaka lika snabbt och intensivt. Och efter andra dosen kände jag ingenting av huvudvärken. SÃ¥ vi fick äntligen komma hem med vÃ¥ra nya familjemedlemmar dagen därpÃ¥.